Min gud, släpp ut mig
Ännu en timme med Uppdrag granskning avklarad, en utav veckans höjdpunkter nu för tiden. Det kan jag dra två slutsatser av, antingen är det jäkligt bra, eller så är mitt liv väldigt tråkigt. Nä, det är lite mysfaktor på en tekopp och ett schysst reportage om någonting som står mig nära till hjärtat. Skolpolitiken. Nu ska jag inte fladdra iväg och skriva textrad efter textrad om det, nej. Det känns som om mitt liv de senaste månaderna mynnat ut i en enda lång politisk valkampanj och jag är trött på alla intetsägande reklamskyltar, "Ja till Europa", "Jag kan inte vänta", "För ett mänskligare Sverige". Tack, du förändrar verkligen min åsikt om din politik till det bättre.
Hur som helst. Hösten tränger sig allt längre in på tröskeln och rockar, kappor och paraplys tas pås. Det är snyggt och inspirerande och klunken med te känns allt godare och godare. Jag låter nästan optimistiskt, vad har hänt med mig? Joakim, din vän pessimisten liksom. Kanske har han gått i ide, jag hoppas tämligen det.
Hur som helst. Hösten tränger sig allt längre in på tröskeln och rockar, kappor och paraplys tas pås. Det är snyggt och inspirerande och klunken med te känns allt godare och godare. Jag låter nästan optimistiskt, vad har hänt med mig? Joakim, din vän pessimisten liksom. Kanske har han gått i ide, jag hoppas tämligen det.
Samtidigt sitter jag och avnjuter människor vars estetiska sida är lite mer påtaglig än min, jag menar att blogga om streckgubbarna och planeterna jag ritar på jobbet känns inte lika "fetch", och ja. Jag citerade Mean Girls. Sån är jag.
Nå väl, nu ska jag fylla på min tomma tekopp, lyssna en kvart på Arcade Fire och sedan bege mig till tv-soffan igen. Vilket liv man lever, det lilla livet. Det trivs jag rätt bra med.
Kommentarer
Trackback