Upp till kamp!

Är f.ö. inte längre ett slagord för vänsterkampen utan numera ett slagord för Moderata Samlingspartiets Ungdomsförbund, MUF. Det jag inte riktigt förstår är vad de vill gå till kamp mot? Lägre skatter? Underklassen?
Nej, jag förstår inte mycket av tänket som finns hos Niklas Wykman.
Nästa ord att förpesta blir väl solidaritet, förutom att den konservativa ideologin bygger på motsatsen till samma ord.

"Idioter, finns det inga kvoter?"

My door is always open

Jag gömmer mina uppriktiga känslor bakom låttitlar och texter, för det är mycket enklare så.

Untitled.

Nu när jag ändå sitter framför datorn och fingrarna rör sig i takt med detta kan jag passa på att skriva några rader till, om jag för en gångs skull kan få ner tankarna, känslorna och iakttagelserna på ord, vilket allt som oftast är svårare än vad jag vill att det ska vara. Förmodligen är det vad som skiljer mig från en annan Joakim, bristen på att uttrycka sig. Det är som att försöka prata spanska, det slutar ändå alltid upp med att det enda som kommer ur mig är "una cerveza por favor", aningen primitivt. Jag vet.

Hur som helst så pratas det ganska mycket om kyla, snö och helvete just nu men det gör faktiskt inte mig så mycket. Hösten och vintern har sin egen charm i ofantliga mängder te, gul-rödfärgade löv på marken som ger färg åt den gråa betongen, ligga i sängen på rummet och stirra in i taket med vintermusik (påbyggnad sker för tillfället) i öronen.
Vi fryser men kryper närmre varandra för att känna någon annans kroppsvärme. Vintern är på många sätt en bra årstid, inte blir den sämre av att jag den här vintern kommer fira nyår och med min allra bästa vän (som förmodligen inte känner till detta p.g.a. jag har diverse svårigheter med att erkänna fina känslor) som bor bortom cykelavstånd i Amsterdam.

Facebook my life

Det där med sociala medier, varför heter det så? Egentligen går dessa ut på att ersätta det sociala umgänget bland människor, vi har mer kontakt via tangentbordet än per mun, vi är vänner på Facebook men pratar inte med varann på bussen. Allmänt svenskt beteende det där med att ha två personligheter. Det borde finnas pris för "Årets Facebook-personlighet". Niklas Wykman hade inte vunnit.

Sjung om den gången vi delade vårt liv med bläck

Allt som är bortom min kontroll gör mig livrädd, händelser och känslor jag inte kan rå över med hela min förmåga. Det är skitläskigt, samtidigt som det där begreppet "att släppa taget" inte existerar i min värld, jag släpper aldrig taget utan håller fast vid det mesta som om det vore min sista livlina, eller som en förklädd pensionär som tycker att allt var bättre förr, och kanske var det det, fast nä.
Det känns mest om jag är redo för ett nytt kapitel i mitt liv och behöver ett avstamp från det som en gång var, och det är emellanåt rätt svårt när mycket har förblivit detsamma.

Fast imorgon är jag ledig från allt vad jobb heter och ska spendera kvalitétid med min säng.