När jag faller, orkar du för två?
Jag slår på en låt, en melodi, en sång tar mig tillbaka till en högstadietid och en person som idag känns väldigt avlägsen. Jag erinrar mig handskrivna brev där jag citerar min favoritpoet, rösten jag hörde i mina öron och orden han viskade hamnade istället i ett brev, i ett kuvert som skickades 70 mil så att du skulle kunna läsa det, fästa det på din vägg och i gengäld fick jag dyrbara Håkan-texter som just nu befinner sig i samma kuvert du skickade mig, längst ner i en låda av minnen. Där förblev du, men ikväll tas du upp och läses för första gången på väldigt länge.
Jag läser textrad efter textrad, dricker en klunk te och ser hur regndropparna bildar hundratals cirklar i vattenpölarna på gatan, samtidigt som jag hör orden som ekar i hörlurarna: "Stå ut med mig, jag behöver dig".
Mycket har förändrats på fyra år, men mycket har förblivit detsamma. Jag saknar Det.
Kommentarer
Postat av: F
Oj så fint
Trackback