Sjung om den gången vi delade vårt liv med bläck

Allt som är bortom min kontroll gör mig livrädd, händelser och känslor jag inte kan rå över med hela min förmåga. Det är skitläskigt, samtidigt som det där begreppet "att släppa taget" inte existerar i min värld, jag släpper aldrig taget utan håller fast vid det mesta som om det vore min sista livlina, eller som en förklädd pensionär som tycker att allt var bättre förr, och kanske var det det, fast nä.
Det känns mest om jag är redo för ett nytt kapitel i mitt liv och behöver ett avstamp från det som en gång var, och det är emellanåt rätt svårt när mycket har förblivit detsamma.

Fast imorgon är jag ledig från allt vad jobb heter och ska spendera kvalitétid med min säng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback